Cyhra släpper ut sin nya platta The Vertigo Trigger den 18:e augusti och Metal Covenant fick en pratstund med sångaren och låtskrivaren Jake E när han i promotionssyfte besökte Sweden Rock i juni.

Tobbe: En tredje Cyhra-skiva är på gång. Vad kan du berätta om den? Lite fritt bara.

Jake: Jag har inte hört den på skitlänge. Vi släppte första singeln, Ready To Rumble, i september förra året. Den var ju menad att komma ut tidigare, men av olika anledningar så bestämde vi oss för att skjuta fram releasen. Mycket på grund utav att de här eftersläntspandemibitarna. Det var liksom som en damm som höll på att brista, och sedan till slut så brast den och alla band släppte skivor och åkte på turné.

Hela marknaden vara bara helt överfull, så jag bara kände att "Nej, vi måste vänta lite.". Och det gjorde vi. Sedan åkte vi till Japan. Vi gjorde 9 spelningar i Japan i januari och då hade vi möjligheten att testa alla låtarna från den nya skivan och spela dem live för den japanska publiken. Och det roliga med Japan är ju det att när man säger till dem "Ni får filma hur mycket ni vill, men ni får inte lägga ut det på nätet." då gör de inte det. Så det ligger inte på nätet. Det är fantastiskt liksom.

Och skivan i sig: Man hör direkt att det är Cyhra. Det är starka hookar, sing-a-long refränger, gitarrmelodier, lite snabbt, lite balladigt, lite allting. Alltså, det finns allt i den här mixen. Men samtidigt tycker jag att vi har försökt att modernisera soundet litegrann. Det har hänt väldigt mycket i rockmusiken bara under de senaste åren. Det har kommit nya band som Falling In Reverse, och man ser hur Bring Me The Horizon har ändrat sin väg lite, och I Prevail.

Jag har sneglat lite åt de banden, mer genom produktionsmässig horisont snarare än låtskrivningsmässigt, för jag skriver ju vår musik som den är. Ett uppdaterat sound helt enkelt. Om man har lyssnat på Cyhra tidigare så kommer man absolut känna igen sig, men jag tror också att det finns möjlighet att locka till sig lite nya fans som kanske inte har gillat den sortens musik vi har gjort tidigare.

Tobbe: Kan det vara svårt för dig att avväga hur mycket man ska följa de tidigare skivorna kontra att utvecklas lite eller förändra?

Jake: Jag brukar säga så här: Det finns vissa band som har haft en karriär och de har låtit på ett visst sätt. Sedan släpper de en ny skiva och så helt plötsligt har de bytt genre, de har bytt kläder, de har bytt instrument och så, för de är trötta på sitt gamla och de vill testa något nytt, men det hoppet blir lite för stort.

Jag har inga problem med att band liksom växer och blommar ut till någonting annat, för det är ju alltid så med musik, man gör ju det man själv tycker är bra liksom, men jag tror att det är viktigt att man tar de här stegen lite steg för steg och inte bara gör ett tiometershopp liksom. Så jo, det kan vara svårt ibland, men jag försöker att hålla nerven där och bara utvecklas med mig själv.

Tobbe: Texterna verkar viktiga för dig. Berätta lite om vad du vill få fram genom texterna den här gången.

Jake: Ja, de är viktiga. Jag har alltid varit en textnörd och jag har alltid älskat band som lagt ner tid på sina texter. Jag är inte intresserad av att höra någon bullshit, alltså, du vet, som man skriver på 5 minuter. Jag vill ha en djupare mening. Jag vill alltid ha en dubbelmening. Alltså, jag vill att det jag skriver ska kunna tolkas av den som hör det så att man kan ta till det till sig själv.

Det är väldigt få människor idag som faktiskt lyssnar på texter. De sjunger med oavsett vad du säger. Men ibland så kommer det ju fram folk och ba "Jag älskar den låten. Jag spelade den på mitt bröllop." och då ba "Okej, så för dig så är det en kärlekssång. För mig var det inte en kärlekssång.". Men då har jag ändå liksom lyckats med mitt budskap att "Jag har fått dig att tro att det här handlar om kärlek." när det kanske handlar om någonting helt annat.

Men i Cyhras fall: Första skivan var ju nästan en The Dirt av Jesper (Strömblad, gitarr). Jag intervjuade Jesper väldigt, väldigt mycket och dök in i hans huvud och försökte skriva alla texter och det är därför plattan heter Letters To Myself. Det var Jesper som kom på det namnet. Och låten då på skivan heter Letter To Myself. Men det handlar liksom om hans fight emot droger, alkoholmissbruk, ångest och allt sådant där.

Andra skivan (No Halos In Hell), så seglade jag iväg litegrann och skrev den mer utifrån ett migperspektiv och på den här skivan så har jag faktiskt gått utanför mina vanliga gränser. Jag brukar inte vara så politisk; jag brukar inte vara så personlig. Alltså, jag brukar inte skriva om saker som man faktiskt kan relatera till att "Nu är det Jake som berättar en historia.".

Jag har valt att vara lite mer personlig på den här skivan. Jag har i hela mitt liv haft dödsångest och alltid haft goda dagar och bra dagar, men vissa dagar så slår det mig som att någon slår mig i huvudet med en slägga och "Shit, det är bara så här många år kvar att leva." och då går man ner i ett djupt hål.

Sedan många år tillbaka är jag ju pappa till två barn så att några av texterna är väldigt riktade mot dem, att berätta för dem att "Gör nu vad ni känner är bäst. Ta vara på dagarna. Lyssna inte på vad andra säger, utan följ era egna visioner och era egna mål. Låt er inte styras av andra.". Jag skulle säga att många av texterna på den här skivan är väldigt personliga.

Tobbe: Skulle du kunna säga att det är tämligen enkelt för dig att skriva de här texterna om passion och lidelse och så?

Jake: Nej, texter har aldrig varit lätt för mig. Jag kan sätta mig och börja skriva på någonting, men det kan ta veckor eller månader att faktiskt få till fraseringar och ord. För det viktigaste är ju alltid melodin. Jag sätter alltid melodin först och främst. Det är det viktigaste. Sedan måste texterna passa in i melodin. Jag måste hitta ord som flyter med.

Det värsta jag vet är när andra band värdesätter texten före melodin. Det finns väldigt många sådana låtar som man ba "Åh, nu kommer… Men nä, nu tappade du mig.". Så det är väldigt viktigt för mig att melodin får leda och sedan skriver jag texterna utefter det. Och det är ganska svårt att hitta den här röda linjen från start till mål liksom.

Tobbe: Kan du hamna för mycket i samma spår när du skriver texter till skivorna?

Jake: Ja, absolut. Jag uppdaterade min hemsida för ett tag sedan. Där ligger all musik som jag någonsin har skrivit, åt mig själv och åt andra, eller projekt där jag liksom bara är producent. Så lyssnar man igenom några av grejerna och det är fraser och ord där man inser "Det här har jag nog använt lite för ofta.", men då, i stridens hetta när man skriver "Det här är jättebra.", och så inser man "Jag har använt precis samma fras i 10 andra låtar.". (Skratt)

Det kan vara ett specifikt ord man använder, eller någonting, och det tycker jag är svårt. För jag är inte sådan att jag anknyter till mina gamla låtar, utan när jag väl släppt någonting så börjar jag på någonting nytt, men då kommer det väl undermedvetet och så.

Tobbe: Hur ser bandets lineup ut i dagsläget?

Jake: Lineupen är som vanligt, men precis som i The Halo Effect så är Jesper inte med och spelar live för tillfället. Marcus Sunesson är ju fast medlem på gitarr numera och Jesper är, på sin egen begäran, nu basist när vi spelar live. Så när han väl är tillbaka så kommer han att ta över Peter Iwers roll. Men Peter Iwers spelar ju fortfarande bas på livegigen då, för han är med på backing tracks.

Tobbe: Kan det bli svårt att behålla Jesper i bandet nu om The Halo Effect börjar bli större?

Jake: Nej, absolut inte. Jesper är otroligt dedikerad och det här är ju mitt och Jespers barn liksom. Alltså, jag och Jesper har känt varandra i 20 år och vi pratade om att starta band redan första gången vi träffades tror jag. Och sedan så rann det ut i sanden, men sedan till slut så sa vi bara att "Nämen, nu kör vi.". Så nej, det kommer aldrig att hända, att han prioriterar det ena eller det andra tror jag, utan båda två är lika viktiga för honom.

Tobbe: Har du någon gång funderat på att släppa enstaka singlar istället för album?

Jake: Det är absolut framtiden. Den så kallade skivsläppsvärlden är borta. Jag tror att framtiden för skivor är en samlingsplattform, precis som popmusiken har gjort i 10 år redan. En skiva är produkten utav singlar, för att människor idag konsumerar inte musik som du och jag gjorde när vi växte upp.

En annan sak som är väldigt svår nu är att metal-världen fortfarande är väldigt välsignad med att ha en genuin fanskara, men på min frus företag har hon många unga människor som jobbar och ibland så har de spellistor på på jobbet och så kommer hon och ba "Åh, lyssnar du på Bring Me The Horizon?" och då "Nej, jag har ingen aning om vilka Bring Me The Horizon är. Jag gillar den här låten för den var på en spellista.". Och sedan är nästa låt Ingen Vill Veta Var Du Köpt Din Tröja.

Alltså, nu generaliserar jag väldigt mycket, men många unga människor har inte fastnat i en genre eller identifierat sig som punkare, hårdrockare eller syntare som vi gjorde när vi var små, utan de lyssnar på musik där "En bra låt är en bra låt.". Jag tror att allting handlar om att kontinuerligt, hela tiden, släppa ny musik och det är vad Cyhra kommer att göra framöver också.

Tobbe: För mig personligen har jag lite svårt att hålla reda på vad banden släpper när det kommer en singel här och en singel där. Jag behöver albumet för att känna till all musik som bandet gjort liksom.

Jake: Ja, men så är det ju. Problemet blir ju att inom popsfären så är det väldigt lätt för att där har man ju allokerat extremt stora budgetar i jämförelse med vad man har i hårdrocksbranschen. I popbranschen så har du ju en promotionsbudget för varje singel som är lika stor som för ett hårdrocksbands hela skiva. Det kostar ju lika mycket att marknadsföra en singel som det kostar att marknadsföra ett album, så det är ju där det går lite i klinch i rockbranschen för att de flesta hårdrocksbanden har ju inte råd att lägga den promotionen som krävs för varje låt.

Så som du sa precis nu, att "Jag måste ha skivan för att veta var låtarna är."… Du kommer få så mycket slängt i ansiktet av den här låten. Alltså, du kommer att veta att den låten finns och då blir den låten en platta. Låten kommer ta över skivans betydelse och sedan blir skivan ett medium som man säljer fysiskt till die-hard-fansen och som man säljer på turné och som man kan få signerad och liksom ha som minnessaker.

Jag kan absolut ha fel, men vinylmarknaden har gått upp hur mycket som helst. Jag tror det mer handlar om formatet på den än hur det låter. Jag tror att det är väldigt många som köper vinyl som aldrig någonsin har spelat den på en spelare. Formatet är skitsnyggt, det är fyrkantigt, du kan hänga den på väggen, du har en stor bild, det är snyggt att bläddra igenom och kul att ha liksom. Det är en annan känsla med vinyl liksom. Min personliga tes är att jag tror att det handlar mer om minnessaker än att det är bättre att lyssna på vinyl.

Tobbe: Hur kommer turnerandet att se ut för den här albumcykeln?

Jake: Förhoppningsvis blir det lika mycket som vi brukar göra. Vi brukar göra minst en sväng runt världen. Vi tjuvstartade ju i januari. Vi är ett av de enda banden i rockbranschen, någonsin, som har gjort 9 gig i Japan på en turné. Och det gick otroligt bra. Det var otroligt kul. Men det var också jobbigt, med 9 90-minutersgig på 10 dagar.

Men förhoppningsvis börjar vi väl nu i höst med en Europaturné och sedan så åker vi till USA och sedan så hoppas jag att vi kommer till Sydamerika någon gång under 2024 eftersom vi aldrig varit där med Cyhra, så det vore otroligt kul. Och Australien ser jag fram emot att få komma till. Men det handlar ju alltid om hur musiken mottas. Det kanske inte är någon som lyssnar. Vi kanske inte får åka någonstans. Då blir det Tibro och Hallstahammar. (Skratt)

Tobbe: Kan du väga fördelar och nackdelar med att turnera när man passerat 40?

Jake: Fördelen är ju naturligtvis att man vet ju exakt hur det går till. Alltså, man har gjort detta i 20 år. Man har full koll på det. Nackdelen är ju att vara borta från familjen. Det var så otroligt mycket lättare när man var yngre, för man var mer naiv och man tänkte att "Ja, ja, men det är lugnt.".

Nu när barnen är äldre, mina barn är 9 och 4, så kan de resonera med en och de kan kasta pilar i hjärtat på en, "Jag vill inte att du åker bort nu." och det gör ju så ont liksom. Samtidigt som du måste tänka på dig själv och du gör ju det också för att tjäna pengar för att betala hyran. "Men jag älskar att turnera. Jag hatar att vara borta. Jag älskar att vara borta, men jag hatar…". Ja, du förstår.

Det är en jättekonstig grej liksom. Och jag är flygnörd. Jag älskar att flyga. Jag älskar att bara komma bort, men varje gång efter några dagar "Ja, nu vill jag nog åka hem.", men varje gång jag är hemma så vill jag bara åka.

Tobbe: Er logga måste jag fråga om. Vem kom med idén och vem skapade den?

Jake: Det var jag som skapade den. Men det finns att band som heter Ember Falls. Jag producerade deras första album (Welcome To Ember Falls) och det visade sig att Tuomas (Välimaa) som är sångare i det bandet också är grafiker. Så vi satt ner en dag när vi var i Jacob Hansens studio och då bad jag honom "Kan inte du göra en logga till det här bandet, för att jag ska precis släppa det och jag behöver en logga?". Så han hjälpte mig med det.

På originalloggan så är det ju en måne på H:et och det kommer ifrån att om man stavar namnet utan H så betyder det måne på persiska. Så därifrån kom det. Och sedan så har Gustavo Sazes, som är vår grafiker, gjort om det. Han är så att han gör alltid om loggan litegrann för varje release. Vi använde samma grafiker i Amaranthe och han gjorde exakt samma sak med Amaranthe-loggan. Han uppdaterade den alltid litegrann.

Tobbe: I dagens digitala värld, som vi var lite inne på när det gäller skivor, kan en logga spela allt mindre och mindre roll när den inte finns på ett fysiskt format?

Jake: Det var en jäkligt bra fråga. Jag vet inte, men ser man på de stora banden, som AC/DC och Iron Maiden, så är det litegrann som SAS, där SAS som bolag inte är värt ett skit, men deras EuroBonus-bit är det som folk skulle gå in och betala för, för det är värt hur mycket pengar som helst.

Samma sak med Iron Maiden. Det spelar ingen roll om bandet slutar att finnas. Loggan kommer att vara värd hur mycket pengar som helst. Den som köper rättigheterna till loggan kommer tjäna hur mycket pengar som helst. Men Cyhra är inte ett tillräckligt stort band än för att det ska spela någon roll. Men en vacker dag kanske det gör det. (Skratt)

Related links:

www.facebook.com/cyhraofficial